elin in india

Hejsan vänner!

Nu är jag hemma igen. Det känns väldigt roligt att träffa alla här hemma men jag skulle absolut ha kunnat stanna ett tag längre. Nu får vi se var jag hamnar härnäst. Jag lägger det i Guds händer och så får vi se. Kramar!

i Mumbai bor det mellan 13 och 30 miljoner (!) manniskor. ingen vet riktigt eftersom det ar omojligt att rakna alla. det ar helt ofattbart att cirka halften av dessa lever i slummen. kanske ar det fler manniskor som lever i slummen har i Mumbai an hela Sveriges befolkning...

man upplever sa otroligt blandade kanslor nar man ser allt detta. kanske ar det inte fattigdomen som beror en mest utan att se vilken misar manga lever i. det ar massa alkohol och droger, och med detta kommer annu fler proble.

overallt mots man av tiggande manniskor i alla aldrar.  och jag kan verkligen inte ga forbi dem utan att bli berord. men det ar ett dilemma i att ge pengar. manga av dessa tiggare ar utsanda tillsammans med andra i ett organiserat tiggeri dar dagens "inkomst" ges till ledaren. men lika troligt ar det ju att den som sitter med handen utstrackt vid tagperrongen verkligen behover de pengarna.

sen kan det ju vara sa att den man ger pengar till anvander dem till droger, vilket kanske var anledningen till varfor de hamnade pa gatan fran borjan. sen kanske man ger till en kvinna eller ett barn som sitter i ett gathorn, men om de far behalla pengarna vet man ju inte. kommer de hem med pengar tar kanske mannen dem till att kopa alkohol, och kommer de hem tomhanta blir de kanske istallet slagna. hur ska man veta?

det ar sa otroligt frustrerande att se alla dessa manniskor utan att kunna gora mycket for att forandra deras situation. man kan ge dem nagra kronor sa de kan fa mat den dagen, men vad hander i morgon?

Indien ar allt en speciell land. Just nu har 10:E ch 12:e klassarna haft sina slutprov. For att klara sig behover man ha mer an 80% ratt, vilket saklart ar jattesvart att fa i alla amnena. Men da ar ju det sa fiffigt att man kan fuska.. (och NEJ, snart kommer min slutsats, sa vanta, har med uppmuntrar jag inte mina smasyskon till fusk!) Kopir till alla svaren kopieras i mangder och sedan ar det bara for roaldrar, kusiner eller storasyskon att ta sig en kopia och ge den till eleven. Men da far man val satta vakter som forhindrar detta fusket? Ja, runt varje skolomrade kretsar 100 poliser med batonger for att halla ordning. Och om det blir riktigt kaos - som det blev utanfor vart hus har om dagen - da kommer en hel klunga militarer som tar fast fuskarna och slar ner dem. Utanfor var dorr utspelades en hel actionfilm varje dag under hela provperioden.

Men for att knyta an till rubriken. Saklar att de lyckas fuska anda. Det ar bara att florta lite fint med polisen, stoppa till lite pengar i fickan och sa kan man smita in pa skolomradet for att ge svarspappret. Och lararen brukar inte heller vara nagot problem, det at bara att betala lite dar med. I vissa klasser var det till och med sa att lararen delade ut kopior till de elever som inte hade fatt fuskpapper... Hm... sa alla barn, vad lar vi av detta? Fusk lonar sig.. eller, vanta. Elin! Det ar klart att man inte ska fuska!

Varje morgon samlas alla eleverna och sjunger nationalsangen Jana Gana Mana. Efter det sa lases deras "pledge, devotion" (betyder ungefar tillbedjan eller att hedra sitt land). Den borjas sa har:

"India is my country. I love my country and I'm proud of its rich and varied heritage. All indians are my brothers and sisters..."

och Sanna fortsatter: ... if they pay me...

HILARIOUS!!!

Hejsan! Oj, nu var det langesedan jag berattade nagonting fran Indien...

Vi har kommit till Mumbai (Indiens storsta stad!) for att vara med de tre sista veckorna i ett HIV/AIDS-projekt i Mumbais slum. Det ar riktigt intressant och det kommer nog att ge manga erfarenheter.

Just nu sitter jag och har lite panik over att vi aker hem om tre veckor... Missforsta mig inte, jag saknar er, och jag ser verkligen fram emot att traffa alla igen, men samtidigt finns det sa manga underbara vanner har som jag kommer att sakna och det finns sa mycket mer jag vill hinna med har i Indien! Men Sanna och jag har verkligen haft en underbar tid har, och an ar det inte slut!

Filmen Slumdog Millionaire utspelar sig i slummen har och ar valdigt bra. Om ni har en stund over kan ni ju titta pa den.

Manga kramar fran en elin som kommer komma hem till Sverige i flytande form!

Hej, nu var det längesedan jag bloggade. Vi har fullt upp här i Indien...

Det är verkligen konstigt hur fort tiden går. Nu har vi varit här i Indien i 4 månader och tiden bara springer iväg. Det kommer att bli jättejobbigt att lämna alla underbara vänner som vi träffat här, men självklart så kommer det ju bli roligt att träffa er alla hemma i Sverige igen.

Om två veckor lämnar vi Nandurbar och åker tillMumbai för att hjälpa till i ett HIV/AIDS-projekt ute i Mumbais slum. Det kommer nog innebära många blandade intryck men det kommer också att bli spännande.

Men de sista två veckorna här försöker vi att bara göra en massa roliga saker, som att spela spel med alla våra söta grannbarn! Kramar från ett jättevarmt Indien!

Idag så var Sanna och jag vikarier i var sin klass igen på Kindergarten. Det är klart att det är roligt, och barnen är så fantastiskt söta, men det blir ju en aning intensivt med 50 barn omkring sig. Men idag räknade vi lite, övade på alfabetet, lärde oss massa djur, sjöng sånger, hade gymnastik och lärde oss att stava till FIVE - 5 + att jag har rättat massa böcker och vässat femtioelva pennor:D

Men nu ska vi nog ta och vila en liten stund innan det blir dags för något nytt! Kramar på er alla!

Efter tre fantastiska veckor tillsammans med Sanna i allra södraste Indien har jag MASSA roligt att berätta. Och Sanna tar helt otroliga bilder, så nu ska jag berätta lite om vad vi gjorde.

Kerala ligger längs Indiens västra kust och det är väldigt vackert med kokospalmer överallt. Första dagen åkte vi ner till stranden och vi BADADE! Tänk vad skönt det var att få svalka av sig lite efter att ha varit i detta varma och svettiga land utan så mycket som en liten pöl i närheten...

Vår semester var riktigt spontan, det enda definitiva var våra flygbiljetter. Resten löste vi efter hand, och oj vilken frihet det var att bara åka runt dit vi ville. Med våra (enorma) väskor på ryggen åkte vi buss och tåg genom Kerala.

Ser ni vad fantastiskt vackert det är?! Åh, vi har verkligen haft en kanonsemester!

Vi stannade på stranden två dagar, och det var verkligen skönt när man kunde smälta in bland de europeiska turisterna eftersom vi i Nandurbar är ganska uttittade eftersom vi är de enda två "vita" i hela distriktet på ungefär 1 miljon indier... Men vi ville samtidigt ifrån den turistkuliss som var uppbyggd längs stränderna och vi åkte norrut.

Kerala är känt för dess kanaler och vattendrag. I Allaphuza är det nästan bara med båt som man tar sig fram, och Sanna och jag bodde en natt i husbåt. Det var så fantastiskt! Och lyxigt... Med massa frukt och god mat som lagades till oss på båten - det gick ju ingen nöd på oss inte!

Sen hoppade vi i en liten liten kanot och paddlade runt i kanalerna. Det var så fridfullt. En helt annan del av Indien än Nandurbar med massa folk, heltokig trafik, massa skräp och kossor på gatorna...

Sedan åkte vi inåt landet till ett stort naturreservat där vi vandrade tillsammans med en guide för att se en massa djur. Naturen var helt fantastisk, men vilken besvikelse det var när det mest exotiska djuret vi såg var en höna på väg i jeepen... Här står Sanna och är väldigt söt! Vi har också insett att barometern är världens mest onödiga uppfinning. I regnskogen blir håret väldigt krulligt i takt med att luftfuktigheten ökar. Vi såg ut som får! (Och det var ju nästan det närmaste djur vi kom...)

Jaja, men efteråt stannade vi på ett ställe och då såg vi en massa jättesöta APOR!

Här är en liten ap-mamma med sin lilla nyfödda bebis-apa. Ojojoj, vad söt den var! Sedan åkte vi vidare norrut upp i bergen där vi vandrade längs teodlingarna och tittade på utsikten.

Vi träffade några sköna killar och tillsammans med dem hyrde vi en stuga uppe i bergen där vi stannade några nätter. Där var det såå kallt, men väldigt vackert, men på kvällen gjorde vi oss en liten brasa för att hålla värmen. Visst hade vi det mysigt?

En dag gick vi upp till toppen av ett berg.

En dag hyrde vi motorcyklar och åkte upp längs serpentinvägarna upp till toppstationen för att se på utsikten, men det var så dimmigt den dagen att vi inte såg någonting alls, men vi hade ändå väldigt roligt, speciellt när vi mötte polischefen och han erbjöd oss knark. Och självklart, pappa, så tackade vi artigt ja!

Vi käkade en massa Masala Dosa - Indiens kanske godaste mat! Mums! Efter frukosten åkte vi vidare till ett väldigt fint vattenfall också där jag självklart var tvungen att klättra upp där också...

 I våra allra busigaste stunder brukade Sanna och jag roa oss med att studsa lite...

Och så åt vi massa underbart god FRUKT! På min födelsedag firade vi med frukost-fruktsallad! (Det fick ju väga upp att vi spenderade resten av min födelsedag på flygplatsen när vi väntade på vårt flyg som var 7 timmat försenat och att vi missade vår nattbuss hem till Nandurbar och att vi på väg till Frälsningarméns sovsal mitt i natten krockade med taxin mitt inne i Bombay...Grattis på födelsedagen, Elin!)

Men titta här! Jag fick leka med ELEFANTER!!! Åh, vad jag var lycklig! Jag skuttade runt och badade med elefanterna oc jag kunde ju inte låta bli att kika in lite i snabeln...

Vi var också på sån där inga kvalificerad turistunderhållning, bland annat Keraliansk dans och kampsport. Återigen lyckades Sanna med ett fantastiskt kort!

 Men oj vilken härlig semester vi haft!

Kramar på er allesammans! 

Nu har vi varit pa en underbar safari i djungeln och vandrade i flera timmar, men trots att det fanns 1000 elefanter i nationalparken sag vi inte en enda:( men vi hade det fantastikt anda, och vi sag en massa sota apor som hoppade i tradtopparna!

Sen sa blev det lite tokigt ocksa...nyfiken som jag ar sa skulle jag bara titta lite nar jag stod pa en klippa vid ett vattenfall. da halkar jag och faller ner for klippan, drar med mig guiden i fallet och faller pladask pa berget. nu kan jag knappt rora mig och jag kanner mig som en vandrandepinne men jag har bara min egen nyfikenhet att skylla... men nu ska vi ivag och ata min favorit-Kerala-lunch: Masala Dosa! Mums! See you later aligator!